Det finns många saker här i livet jag övar mig på. En ständigt återkommande sak är att be om hjälp. Vet inte riktigt hur det kom sig men någonstans längs med vägen så har jag fått för mig att det är ett bra karaktärsdrag att klara sig själv i alla lägen. Någonstans har jag fått för mig att ”ensam är stark”. Men vet du vad? Det är precis tvärt om. Det är tillsammans som man blir stark. Ensam kan faktiskt bara vara just ensam.
När jag var liten läste jag Bamsetidningar. En liten kort historia som jag fortfarande minns handlade om en igelkott som tänkte och levde precis som jag har tänkt och levt; att ensam är stark. Han gjorde allt själv. Han byggde sitt hus själv. Vänner kom förbi och frågade om han behövde hjälp. Han svarade ”nej tack”. Han högg ved till vintern. Själv. Han levde själv. Gjorde allt själv. Allt gick jättebra. Han var jättestark och kapabel. Han klarade av allt på egen hand. Så en dag åkte det förbi en igelkottflicka. Precis framför hans hus får hon punktering. Stark och kapabel som igelkotten var erbjöd han henne sin hjälp. Han bytte däck på bilen och såg till att den fungerade. Hon blev glad för hans hjälp och ville ge honom en kram. Till bådas förvåning så gick det inte att krama honom, för allt hårt arbete igelkotten hade gjort hade förvisso gjort honom stark men det hade också fått hans piggar att stå ut och vara vassa hela tiden. Han kunde inte fälla in dem. Han kunde inte bli kramad. Igelkottflickan åkte besviket iväg och kvar stod igelkotten. Själv. Ensam. Ensam är stark? Nej, ensam är kanske bara just ensam. Insikten om vad han hade gjort med sig själv fick igelkotten att börja gråta. Stora tårar föll från hans ögon, ner på piggarna, som mjuknade igen. Slutet gott 
Jag påminner mig om igelkotten ofta och jag gör mitt bästa att mjuka upp mina ”piggar”. I stort och smått. Gör dig inte ensam. Våga vara stark, men var stark tillsammans. Be om hjälp. Och om det känns för svårt, kom ihåg att det är trevligt och skönt att känna sig behövd och uppskattad. Att du ber om hjälp kanske hjälper den du frågar mer än dig?
Mjuka kramar, Åsa