Tänkte dela med mig av mitt nyårslöfte för 2016. Är inte så mycket för sådant egentligen, blir lätt bara ett dåligt samvete, men… here goes:
Jag lovar mig själv, att så mycket som jag bara kan, sluta vara duktig. I alla sammanhang.
Hepp.
Vet att många inte känner igen sig i dilemmat att vara duktig – grattis om det är du – men jag vet också att många, precis som jag, fastnat i en duktighetsfälla.
Jag har tidigare funderat en del över vem jag är om jag plockar bort prestation. Intressant att filura över fortfarande men om jag utvecklar det hela till att bli ”vem är jag om jag inte är duktig” så blir det ännu mer intressant. För duktigheten kan – i alla fall i mitt fall – infiltrera allt jag gör. Jag kan vara duktig när jag jobbar, jag kan vara en duktig syster, dotter, vän, partner. Jag kan vara en duktig klient när jag får massage! (Det kanske ska göra ont? Inte ska väl jag vara den som säger ifrån…) Jag kan vara duktig i julstök och pyssel. Jag kan vara duktig i allt. Men för varje sak eller situation jag blir medveten om så säger jag (tyst för mig själv): skit i det! För det jag gör när jag försöker vara duktig är jag gör mitt bästa att anpassa mig efter situationen. Finns det några förväntningar på mig i situationen jag är i? Om så, då gör jag mitt bästa att möta dessa (upplevda) förväntningar. Upplevda från ett duktigt-perspektiv så klart.
Tex, är vi ute på promenad och det blir lite för tyst, tja, då kan jag ta på mig att vara den som ser till att tystnaden bryts. Varför då? Om du är ok med att det är tyst, så behöver väl jag inte bli stressad över det? I stället för att fundera på vilka intressanta frågor jag borde ställa på en arbetsintervju eller dejt (se bilden, älskar Nina Hemmingssons bilder) så ställer jag de frågor som jag faktiskt vill få svaret på.
Sluta anpassa dig. Sluta vara duktig. Var dig själv! Och vet du vad, om du accepterar dig som du är så kan du komma att uppleva något märkligt. Kanske blir det så att omgivningen anpassar sig efter dig istället. Eller omfamnar dig ännu varmare precis som du är!
Stor kram, Åsa