Snart halvvägs genom min Rolfing-utbildnings andra fas (har en åttaveckors fas tre i höst) och min egen syn på vad Rolfing egentligen är eller kan vara förändras och utvecklas hela tiden. Här om dagen gjorde vi en enkel meditation där vi stod rätt upp och ner och gjorde vårt bästa att släppa alla spänningar i kroppen som inte hade med det minimala att hålla sig upprätt att göra. Det tog en stund innan vi alla stod och sakta gungade (med tanke på vår lilla kontaktyta nedåt så behöver kroppen ständigt anpassa sig) på våra egna unika vis och utforskade om det fanns något mer att släppa taget om. Prova gärna själv, tror du kommer bli förvånad över hur mycket spänningar vi tex har i magområdet av utseendeskäl!
Jag kände tydligt två spänningar som jag inte själv i stunden kunde släppa taget om; en i magen, från solarplexus snett er till min högra höft och rectus femoris (muskel på lårens framsida som löper hela vägen upp på höften). Intressant att känna det så tydligt, både att spänningen fanns där och att jag inte kunde slappna av där.
Nästa steg i meditationen var att utforska om det fanns något mjukt sätt att möta dessa spänningar så att vi ändå kunde stå upprätt och vara ”presentabla” för världen. Om vi ”fixar” våra spänningar på vårt vanliga vis så ramlar vi bara tillbaka i vårat gamla hållningsmönster. Övningen handlade om att kunna stå upp, att kunna fungera i omvärlden, men på ett mjukare sätt, med mindre ansträning. Att istället för att handla på autopilot med inövade aktiva rörelser hitta ett förhållningssätt till hållningen som kostar mindre energi, att förhandla med gravitationen så att stå upprätt blir mer behagligt.
Mycket av det vi gör på en vanlig dag är styrt av medvetandet, aktiva handlingar, som dock ofta kostar mycket energi. Om jag sträcker mig efter något på golvet som en aktiv handling eller om jag låter gravitationen kontrollerat hjälpa mig komma ner mot golvet är en annan. Att ständigt lyssna efter hur din kropp förhåller sig i gravitationen och använda den som en tillgång istället för att lägga på onödig kamp i varje liten rörelse kan vara ett sätt att bli mer medveten om dig själv och din kropp, samtidigt som du gradvis hjälper dig till en kropp med färre spänningar och mindre smärta. För att ständigt röra sig på ett sätt som kostar onödig energi kommer leda till att kroppen stelnar. Rörelser du gör om och om igen, där kroppen måste hålla dig i gravitationen på något sätt, kommer leda till att bindväv stelnar för att energisvinnet ska bli mindre. Stel bindväv gör jobbet med lägre energikostnad än en muskel som måste dra ihop sig. Stel bindväv ger dig färre möjligheter till rörelse vilket i sin tur tyvärr ofta leder till smärta.
Om du kan börja vara nyfiken på hur du kan röra dig med mindre kamp, med mindre ansträning så tror jag belöningen kan vara stor. Även om du tränar och gör tex knäböj så kan du även där leka med att låta ”rätt” muskler göra jobbet istället för att spänna massor av onödiga kroppsdelar. Visst, du bränner kanske några extra kalorier (om det nu är det som är ditt mål) men risken är att du gör dig själv stelare och inte starkare. Tänk att du vill röra dig elegant, vackert, oavsett vad du gör. Lätt är rätt 🙂 Och låt det gå långsamt där du kan, i alla fall i början. Börja göra dig bekant med ur din kropp organiserar sig under gravitationens påverkan. Det är ett spännande äventyr. Jag hoppas ett livslångt sådant.
Min syn på vad Rolfing är eller kan vara ( i alla fall just nu ) är att vara ett stöd i detta utforskandet; vilka spänningar har just din kropp skaffat sig (av legetima skäl när det bekom sig men kanske inte legetima skäl längre), kan du möta dem på ett annat sätt som kostar mindre, och kan jag hjälpa dig att med olika tekniker (tryck, massage etc) att få dem att släppa?
Kram, Åsa