Det inledande steget på min Rolfing-resa är nu över; grundutbildningen är gjord och jag ska dra igång med min praktik. Jag fick frågan av mina lärare på sista dagen: ”Hur känns det nu att vara Rolfare?”. Jag hade inget svar då. Har inget svar nu heller. På ett sätt känns det bara som en naturlig fortsättning på ett process där startsteget var det jobbiga. Nu känns det mesta bara självklart.
Utbildningen var dock fantastiskt givande och det känns lite konstigt att inte hänga med mina kurskompisar dagarna i enda. Med lärarnas hjälp fick vi dock till ett bra avslut på utbildningen som hjälpte oss att knyta ihop säcken. Vi fick alla envar en uppgift; att tänka igenom vad var vi redo att släppa taget om? Nu. Där vi stod. Med utbildningen vi gått igenom. Vad var det som inte behövdes längre? Något som hade tjänat oss tidigare men hade uppfyllt sitt syfte? En bra fråga tycker jag. En fråga som kan användas ofta och i många sammanhang. Men har du gått igenom någon sorts större förändring, oavsett om den är självvald eller inte, positiv eller ej, när du står där på andra sidan – vad kan du nu lägga bakom dig?
Och, följdfrågan är minst lika stor och viktig: vad är du istället beredd att välkomna? För det är ju så, att släpper vi taget om något gammalt, oavsett om det är ett gammalt klädesplagg, en arbetsplats, en spänning i kroppen, en relation eller ett sammanhang, tankemönster eller vanor, så skapar det utrymme för att något annat ska kunna komma till dig.
Alla förändringar är jobbiga, oavsett om du valt dem själv eller ej. Sörj klart det som behöver sörjas och gläds över det som varit. Släpp sen taget om något som hör till det förgångna och vänta nyfiket in vad för nytt som kan komma istället? Vad skulle du önska att det var?
Naturen kan vara en bra inspiration här. Just nu håller växter och träd utanför fönstret på att släppa sitt ”gamla”. Färgerna är fantastiska i denna process! Och, vi vet att det banar vägen för nytt och grönt till våren.
Jag väljer själv att släppa taget om ett liv där jag alltid var upptagen. Jag välkomnar ett liv där jag har mer plats och utrymme för mig och det jag behöver, att få arbeta med något som när och utvecklar mig.
Kram, Åsa