Förra veckan skrev jag en kärleksförklaring till Eddie Izzard och hans sätt att inte anpassa sönder sig efter andra eller sin omvärld; att vara lugn och trygg i den du är tror jag är ett viktigt steg i att må bra.
Men, det krävs mer än så för att må bra på riktigt. Just nu har jag ett par vänner som håller på att gå sönder för att de försöker vara där för alla andra, men glömmer bort sig själv på kuppen. Och jag har samma tendenser jag! Hur kan man vara den trygga stabila punkten för någon annan om man själv håller på att gå under? Men, är det så djupt inrotat i ens identitet att alltid vara den där som säger ”ja” och alltid ställer upp så är det krisartat att ens överväga tanken på att säga ”nej”. För vem är jag då?
Att vika tid åt sig själv kan vara en början att komma till rätta med detta. Och, att istället för att säga varken ”ja” eller ”nej” när någon frågar om hjälp/stöd/råd/annat så kan man be om tid att tänka på saken. För låter man bara sig själv få tid så brukar man enkelt kunna veta om detta är något man verkligen vill göra eller inte. Och visst är både du och de i din omgivning som vill ha något av dig värda att du gör sådant som du faktiskt vill och orkar? Det är ju inte kul att ha bjudit med någon på något och man har en smygande misstanke att personen som är där egentligen inte alls vill – eller orkar – vara där! Men det är precis så man gör om man säger ja till för mycket, eller man alltid är den som ”fixar”.
Jag har varit hemma från Tyskland i två veckor nu och tempot hemma har varit högt. För högt. Jag är en mäster-planerare och har en hög tro på min egen förmåga och ork. Lite för hög. På två veckor hemma har jag lyckats köra 13 klasser, 3 workshops och har redan gjort 10 övningssessioner. Självklart behöver jag både jobba och öva men jag måste också ha tid för mig. Annars kommer jag att drunkna. Insåg dock att jag nu exekverar planer jag gjorde för drygt 2 månader sedan. Mitt önskade tempo nu är något annat. Så, jag vet att det jag planerar in i mitt liv nu och framåt kommer ha mer luft, mer tid för återhämtning, mer tid för mig. Så framtiden ser ljus ut.
Kram, Åsa